tisdag 27 november 2012

NaNoWriMo: Dag 27 - Fett less på stress

Tjosan hoppsan, alla wrimos och icke-wrimos. Må vägen komma er till mötes och allt det dära. Idag ska vi ju alla medverkande nå dryga 45,000 ord, känner någon pressen? Jag gör då det, ligger för närvarande på 41,500 ord och skriver bara från och till. Jag har världens konstigaste upplägg. Jag sitter och ser filmen "A Knight's Tale" på min dator och när jag pausar för att den är rolig eller pinsam eller av annan anledning så skriver jag lite grann - dock inte nödvändigtvis på NaNo, utan även på ett psykologiarbete på filmen "Pay it Forward". Jag har nämligen inte lämnat in ett skit i hela den kursen och den slutar lagomt till jul - kanske dags att sätta fart kom jag på. Båda filmer är för övrigt sevärda om än inte mästerliga. Det finns många bra budskap i den senare nämnda och i den förstnämnda finns det en otroligt vacker man vid namn Paul Bettany. A girl's gotta have her eye candy, you know. Igår såg jag en annan med honom i så mycket som huvudroll - "Wimbledon". Den var faktiskt till och med bra. Och Bettany, ja, han var riktigt riktigt bra både som skådespelare i den och hans bringa var väldigt fin att vila ögonen på. Återigen, sevärd.
Wow, vad är det här, filmtipset.blogger.com? Nixprix, så ska det ju inte vara. Hörni, två av mina bikaraktärer gick berserkagång igår och rörde till det rejält. Nu är jag helt off key tack vare dem och deras shenanigans och jag skriver med samma kvalitet som en resebroschyr. Å, skammen, vems vara den om icke min!
Men jaja, har inte mycket mer att säga. Ni kan få en fin bild, lite onaniobjekt typ. Kan behövas såhär i stressiga November månad när man hela tiden är på helspänn och skriver så fingrarna blöder.
Varför, åh varför, är han så mycket äldre, kändis och utom räckhåll, gift med barn och SÅ?? VACKER??

fredag 23 november 2012

NaNoWriMo: Dag 23 - Omslag

Goddagens alla wrimos och non-wrimos! En kortis idag bara. När jag trycker mitt "verk" så att säga, så ska jag nog ha detta omslag. Om jag inte hinner förändras tills då och inte längre är nöjd. Bilden iaf, var en jag bläddrade förbi på internet, som inspirerade en av mina karaktärer; Vivianne Whitman.
Anyways, jag ligger efter i mitt wordcount, så hejsvejs och GLHF!
 

onsdag 21 november 2012

NaNoWriMo: Dag 21 - Utdrag ur "Elle"

Goddagens alla wrimos och icke-wrimos! (har jag sagt detta förut?) Det är nu dag 21 på mitt uppdrag som heter NaNoWriMo och jag ligger faktiskt lite efter i mitt wordcount. Lite synd, eftersom jag har varit helt ikapp hittills om inte legat före. Men men, jag jobbar på.  Det flyter liksom på och jag planerar att lägga till citat i början av mina kapitel om det slutar flyta. JAG TROR DETTA KOMMER GÅ VÄGEN. Eller det måste ju liksom gå vägen, eftersom det är mitt projektarbete. Känner pressen lix.
Om det nu finns nån annan wrimo som läser detta, sökandes efter gemenskap i detta skitväder det hela tiden kan tyckas vara i November månad, så har jag med mig ett tips till er! KOLLA IN DETTA! Det heter "Blurb" och detta företag kan man använda sig av för att få ut sin egen bok i faktisk bokform utan att behöva gå genom ett förlag. Jag tror att jag ska göra detta, som en kul grej. Jag har råkat hört ett rykte om att skolan ska tillhandahålla 500 kr till projektarbetet om så behövs och då skulle jag kunna lägga mina egna pengar på godis och chips! Hoppas det stämmer. Om inte så får jag väl lägga mina egna pengar på det, det är inte farligt dyrt, liksom bara värt det. Kanske man skulle ta tag i föregående års historier också, editera och skaffa en egen liten Felicia-kollektion av litteratur. Det vore liksom RÄTT SÅ KUL tänker jag mig. Lovar alla som också skriver håller med??
Nedan följer även ett utdrag ur min bok, det är bara att hoppa över nästa stycke. Det är en sidohistoria om en mindre bikaraktär som jag fyllt ett kapitel med för att ge ett antal nya nyanser och tankar igång. Jag tycker att det är jättelätt att glömma att varje ansikte vi nånsin ser också har ett helt liv bakom och framför sig, för att inte tala om sin absolut egna verklighet. Därför skrev jag ett sånt kapitel. Det är på engelska, så BEWARE and enjoy. (Eller liksom, ni behöver ju inte, ni får om ni vill.)

Good Day to you my fellow wrimos and non-wrimos! (Is that phrase getting old?) It's now Day 21 of NaNoWriMo and I'm a bit behind on my wordcount. A bit of a disappointment since I've been ahead many times this far. I'm working hard though, I'm in kind of a flow and I'm planning on adding a couple of quotes to the beginning of my chapters. I BELIEVE I CAN DO THIS. Or, more like I have to, since I made it my final project in school. Oh the pressure.
If I HAVE other wrimos reading this, searching for companionship in this rough time of the year, I have a tip for you! RIGHT HERE! It's called "Blurb" and it allows you to print your own novel so that you can have a copy of your very own book without having to depend on a publishing company. I think that I'll do it. I've heard a promising rumour about my school owing me a small subsidy for my project, that could pay for the printing, should the rumour have some basis. If not, I'll just pay for it myself. I'm thinking of actually getting around to editing my previous novels as well, to be able to get them printed as well. It would just be SO. MUCH. FUN. I bet all who are writing this november agrees with me, there's something very appealing about it.
Also, I've added a chapter filled with stories of smaller characters, giving substance to the people around us that we may never give enough credit. Many often forget that every face we see in our lifetime also has an entire life behind and ahead of them. That's why I wrote this chapter. So I'm adding one of these short stories below. Enjoy! (Or not, you don't have to.)

Back in Russia he had shot many people. He was good at it too. He wasn’t called Alezandr Novokov by the freedom group, instead they called him just Nova, meaning he was new - in this case they meant he was the bringer of the new. He still thought of himself always as Alexandr, becasuse he knew his name meant ‘defender of man’ and he thought that that was exactly what he was doing. And he did it good, did the thigns others couldn’t. In his region he was thought the one who would finish it all, that which had started so long ago, that was the measure of his success. His success in getting rid of difficult targets. Many government officials, uprising conservatives for the party, big sponsors. He remembered all of their faces, still. At first he hadn’t done that, he’d abrely remembered them the day after blowing their heads off. He didn’t need to. But then, he got an assignment, that turned out to be his last. He was to go to the girls’ private school just on the outskirts of Moscow. There he was to walk from bed to bed and shoot all the girls. The movement had threatened some important officials, but they didn’t take them seriously enough. They didn’t know that all the killings was the doing of them, they had some fantasy about many small independent groups being responsible. They simply thought that organazing such deeds would be impossible with the surveillance they had on the population since countless years back.

They were wrong though. They should have taken the threats seriously. Because now “the New” came running, off to kill their daughters to get the message across. He really thought he could do it too, they were just people even if they were miniature ones. So he walked from bed to bed, killing them all with lethal injections, as even a silent gun could have woken them up. It was all ok, he was fine, they looked as if they were still just sleeping, dreaming peacefully. But then he came to the last bed and the girl sat up and looked right at him. She obviously hadn’t heard what he’d done or she should have been terrified. She just sat there and kept looking at him, straight in the eye. She had the biggest eyes he’d ever seen on a child, or maybe they were just so observant making them look big. Now he had to kill her, he knew that. But this time it was different. She didn’t know to be afraid of him, didn’t know how much blood he’d had on his hands and in his hair and on his clothes, so she started talking like he was a friend of hers since way back. He remembered every word she’d said.
“I just had a nightmare, so good you’re here so I don’t have to be alone.” she started. He didn’t know why, but he just sat down quietly on the end of her bed and waited for her to tell him about her dream. He didn’t mean to, it just happened. He was actually really intent on killing her right away so that she wouldn’t have a face. But it was already too late. She had a face all right. Big shiny eyes and round cheeks.
“You see my parents left me here, and I really didn’t want to come here I just wanted to be at home, we eat porridge every day because they say it’s healthy. It’s really just gross. Since they left me here I haven’t slept properly for a night, I have bad dreams all the time. Tonight I dreamt that my parents died and they couldn’t get me, because they were in heaven. Still they called me every week to tell me that they were very disappointed that I never came home to visit, and that my teddy missed me and that mom had made cookies waiting for me. But they were dead so nobody would come get me. And then all the kids were swimming away from me, in a lake, and I got stuck and lived there forever - like the algae does.”
He just nodded and felt the injection hidden in his big hand. He thought that maybe he’d have to use some chloroform that he’d brought just in case. She interrupted those thoughts of his with her puny little voice.
“I’m Yana, who are you?” she asked the strange man. He felt a stab to his heart. Yana means “God is gracious” but this girl would have to die.
“I’m Alexandr. What a beautiful name you have, that was my mother’s name” he said to her, trying to smile a little but not sure if he managed. He was no longer comfortable with his role. Wasn’t he the defender? Then why didn’t he defend Yana? No, he put her down in bed again and sang a little lullaby, told her a little about his home and his mother, also reassuring her that not only does algae not live forever but that she was sure to return home very soon, that someone would come for her. When she then finally fell asleep he injected her with the poison, kissed her forhead and left.
Soon, the next day, he’d fled the country, saying nothing more to his superiors than that he’d completed the mission without fail. He had gone down to the slavic countries and from there made his way to Greece, where he by chance stumbled upon a man called Rafael. The old man heard his story, which he told in a moment of desperation when he was looking for someone to kill him, but Rafael didn’t even flinch. He just nodded and sighed a couple of times. He told Alexandr that it was of the past and that all he could do was live, as Yana never had the chance to. And he then said, this time he was talking to the new Alexandr;
“Yana is with God. And God is gracious.”

fredag 9 november 2012

NaNoWriMo: Dag 9 - Jag har ingen handling?

Tjosan alla November-eremiter och alla som valde att ha ett liv istället. Hoppas det går bra för er. Jag själv bör idag nå 15,003 ord, har än så länge 13,787 ord. Så jag har ju en del att göra.

Men!! Jag insåg att även om jag har totalkoll på allt som hänt i mina två huvudkaraktärers liv, och det är mycket kan jag säga, så kommer jag inte på så mycket som jag tänker kan hända dem. Det kan ju vara lite smart också, om man tänker sig det hela som symbolik för att saker och ting är som de är, delvis på grund av vad som varit, och det kommer inte bli mer komplicerat eller enkelt utan det endast kommer att bli just MER. Eller som en omskrivning för att livet är slut efter man fyllt tjugo, vilket många i den åldern verkar få för sig?? Silly people, life isn't over until we let it.

Hur som helst så verkar min historia komma att mest handla om två kvinnor som lever sina liv och berättar om sitt förflutna för olika förtrogna tills en dag, då de möts, och då ska väl some shit go down antar jag. Och sedan kommer de antingen att skiljas åt för evigt eller försonas eller också inse att de hör ihop. Jag har faktiskt ingen aning. Men de berättar väl för mig vad som ska hända lite längre fram, de brukar göra det.

Jag har tänkt på hur lite manliga karaktärer jag har. De är typ bara tre eller fyra stycken totalt och spelar knappt någon roll. Jag hade nästan kunnat kapa dem. Jag funderade på att göra det, för att jag inte vill ha en massa män i nånting som uppenbarligen ska handla om kvinnor. Jag har några stycken för att förklara vissa saker om mina kvinnor, varför de är som de är, men jag vill inte ha en enda av mina kvinnor levandes på villkoren i en värld styrd av män. Jag vill att de ska leva i sin egen verklighet, inte deras verklighet som kvinna, utan fria. Ändå känns det viktigt att de är kvinnor, just för att befria kvinnor på det här sättet.

Så nu fick ni veta lite om min bok. Ni kan få mitt omslag jag gjort åt den också, why the heck not. Det är en tumblrbild tror jag (vet ej då jag inte har tumblr) som jag råkade snubbla över som gav upphov till en av mina huvudkaraktärer, Vivianne. Elle betyder "hon" på franska och alltihop utspelar sig i frankrike. Det är ett smeknamn som ska utmärka min huvudkaraktär Gabrielle som "den enda kvinnan".

tryck så blir den större.

måndag 5 november 2012

NaNoWriMo: Dag 5 - Guy Fawkes Night

Tjabba Tjena Hallå my fellow Wrimos and non-Wrimos (Vilken typ av någon ni än må vara så ska ni ha eloge för att ni tittar förbi)! Gav jag just bort min ålder med mitt Tjabba Tjena Hallå? Kanske i så fall bara till folk i samma ålder? 
Det är nu dag 5 på denna spännande resa som kallas "November" och alla borde ha nått 8333 ord eller liknande. Jag vet att jag var orolig för hur det skulle gå, när jag låst mig så mycket genom att skriva utförliga karaktärer, men finner nu när jag är igång att jag faktiskt får flyt?? Liksom yo, vad händer yo? Inte för att jag klagar. Därmed nådde jag 10.122 ord igårkväll och känner mig rätt så nöjd. Det kändes nödvändigt med ett litet försprång så att jag kunde (åtminståne försöka) göra lite viktigt skolarbete. För jag insåg rätt nyligt att min Tisdag (imorgon) innehöll två prov och en redovisning på ett arbete som jag bara valt ämne i. Så det måste jag fixa ikväll/inatt - vilket av dem det nu blir. Dock hade jag gärna fått sova ordentligt inatt då min sömnångest slog till igårnatt och lämnade mig med två och en halv oroliga timmar halvt vaken och halvt sovande, samt en övertrött och även normaltrött b-rud hela dagen. Dock så ska jag först, Guy Fawkes Night till ära, skriva in en typ av explosion i min berättelse.
Hur som helst, kämpa på allesammans!!! Vad ni än bestämt er för att ta er för i November!
SKÅL.
“I write differently from what I speak, I speak differently from what I think, I think differently from the way I ought to think, and so it all proceeds into deepest darkness.”
— Franz Kafka
"There is no good writing, only good editing." Justice Louis Brandeis