Nedräkning

Hej hallå, Wrimos och icke-Wrimos, ett sista skrik innan allt drar igång, NaNoWriMo alltså. Det är bara ett par timmar kvar tills det är första November och då är världen förlorad för mig. Jag har bryggt kaffe och är typ rätt så ungefärligt redo.
     Synd bara att all min planering verkar ha blockat mitt flow. Men jag var ju typ tvungen för att få det att verka mer seriöst inför min handledare. Så nu är jag här och November tycks bli svårare än någonsin förut. Speciellt som jag redan ligger lite efter i skolan. Tur att det är lov veckan ut så jag har chans att ta igen saker och ting.
     Jag har bestämt att skriva på engelska, eftersom att man med begränsad kunskap i ett språk inte kan bli alltför självmedveten och kritisk och kluven över ordval och uttryck. Det blir lite ledigare. Stackars min handledare - hon är ju italiensk- och svensklärare, inte engelsklärare. Lite trist, eftersom jag mer och mer på senaste tiden uppskattar nyanserna som finns i mitt språk, men jag tror inte att det blir klart annars.
     Sedan så inser jag, när jag tittar tillbaka på mina andra nyligare alster i den litterära sektorn, hur naket jag har börjat skriva. Jag finner det uppfyllande att med stor detalj beskriva allt det man kan finna fult och fel och sjukt hos människan. Saker som, om man kan säga så; inte får finnas för de flesta. Alltså inser jag att årets bok kommer att ha en del blodigt och rått våld, emotionellt våld och även sex. Jag ska, VERKLIGEN, försöka komma ihåg att byta till BOLD när jag börjar skriva sådana episoder. Så jag slipper skämmas inför min handledare. Det blir på så vis lätt att klippa ut och ge henne en censurerad version.

Här får ni ett par inspirationsvideor, bra klipp ur Ingmar Bergmans mästerverk Persona (1966) som speglar, lite grann i alla fall, vad som inspirerar mig på senaste tiden, mänskligheten i all sin ruttenhet och försvarligheten i allt och ingenting. Ignorera eventuella undertexter ;) Si no seas español, por supuesto.

Dikt: Saknad

Han lämnade många minnen efter sig
upptåg och lek, den ena historien efter den andra
en av de kortare liven, men begråtet tusenfalt.
Man minns, en som ännu inte lärt sig hata,
som såg världen i ständigt solsken.
Man tänker, antar att han fick leva lyckligt,
om än alltför lite.
Tårar faller för sonen, brodern, vännen, barnet.

Bara prat antar jag...

Så, även om jag vet att ingen läser min blogg - av de enkla anledningarna att det bara är jag som är SÅ intresserad av sånt här och eftersom jag inte ger ut den till de jag känner för det känns löjligt - så kommer här lite information. Lite INFO. Lite kuriosa. Lite Bra-att-veta.

Skrivit NaNoWriMo i två år, i år blir den tredje. Ni kan gå och läsa och anmäla er på studs genom länken om ni vill eller så kan ni stanna kvar. Your choice.
Poängen är att under Novembers 30 dagar skriva färdigt en bok på minst 50.000 ord. Det är ett genomsnitt på 1.667 ord varje dag. Och detta är det roligaste, stressigaste, ensammaste, jobbigaste, mest förtrollande, mest givande eventet på hela året.
Eftersom jag faktiskt är en upptagen gymnasieelev så såg jag redan första gången problemet direkt - det problem som ställt till det föregående år. TIDSBRIST x20.000 LEVEL 101 skulle man kunna kalla detta problem. Därav har jag nu gjort detta till mitt projektarbete - något jag faktiskt förväntas lägga 100 timmar eller mer på. Och i år förväntar jag mig alltså stordåd och grym framgång!
Dessa futtiga 100 timmar kommer inte bli något problem. För November har inte ens börjat, jag har alltså inte börjat skriva själva boken, och jag har redan lagt ungefär 10 timmar på att skriva några bra karaktärer och planera lite vad som kommer hända och vad det ska handla om. Utöver det kan man räkna en 4-5 timmar skrivande per dag i November. Vi säger 4 för enkelhetens skull. 4 timmar x 30 dagar = 120 timmar.
Och sen ska jag editera.
Och sen ska jag skriva en utvärdering i rapportform.
Lovar det kommer gå upp emot typ 250 timmar.

Jag har då i alla fall insett att denna blogg - trots att den är så nystartad - kommer att bli rejält försummad. För att hålla igång så tänkte jag därför att jag kan uppdatera hur det går under November månad om jag får tid över. Jag håller loggbok i ett litet skrivhäfte där jag håller koll på antalet timmar, så jag överför nog bara därifrån tänkte jag. Det kan vara lite kul.
Kanske, om jag blir nöjd med vissa oredigerade delar, kan jag lägga upp några utdrag.

So yeah, wish me luck and all that jazz!

Varsågod, den här tycker jag verkligen om!

Musik: Magnus Ekelund & Stålet

Hörde låten på radion, när jag hade radion som väckare. Kom inte ihåg nåt av texten, var för trött för att uppfatta, kom bara ihåg att den förmodligen var svensk och så pianostrofen - som jag älskade. Letade som ett as efter låten i typ flera dagar genom P3s spelschema på nätet. Hittade den faktiskt rätt så tidigt men uteslöt att det var den eftersom jag hörde en AKUSTISK version - utan den fina pianostrofen. Wow vilket kaos det var liksom, men allt är bra nu.
Enjoy!

Citat: Ett Drömspel

Skriven av August Strindberg. Samtal mellan Diktaren och Indras Dotter. Indras dotter var gudomlig och gick ner på jorden för att möta människorna.


-"Säg dock, innan du går: vad led du mest av, härnere?"

-"Av - att vara till; att känna min syn försvagad av ett öga, min hörsel förslöad av ett öra, och min tanke, min luftiga ljusa tanke bunden i fettslyngors labyrinter."

Jag känner mig lite högmodig som säger det, som identifierar mig med en gudadotter, men jag tycker mig förstå vad hon menar, att vår värld inte räcker till för all potential som finns. Att det kan kännas som att det finns så mycket dolt, så mycket man inte kan se eller höra, bara förnimma om man verkligen försöker. En typ av högre existens. Livet känns som att vi spelar teater utan manus och utan tillträde bakom kulisserna, men ändå vet vi att de är där.


 

Dikt: More Words of Passion

En text lik den förra, samma egentligen fast i andra ord, ett annat perspektiv. Återigen utan översättning. Som alltid, så har radbyten och komman en poäng.

Your breath quivers, shakes, trembles
               hitches.
It's unsure, caught, stuck, thick
               unstable.
And I did that to you. Damn.
And those eyes. In them I saw
               all that you felt right then,
               how you saw me, what you
               wanted to do with me, with
               all your being - merge with mine.
It damn near killed me too.
               I wanted it to.

Dikt: Words of Passion

Ingen översättning. Är man för liten för att förstå är det inte lämpligt, är man för gammal för att ha lärt sig engelska så skäms jag ändå inför er.

Mindblown

"Your breathing is shaky"
I hear your heart beat
Arm around me, holding close
Nose buried in my hair
Lips flying over my shoulder
Long, tired and intense gazes
-Restraining youself; not one kiss. For the best.-
Lust causes a swelling, it
presses against me and
my blood boils, my breath
catches and my secret
treasure - the one your body's
searching for - longs for you.
Longs to be dug up and discovered.
We long, but we don't even kiss.
For the best.
For we are only lonely.

BEAT-drabble #2

Uttråkad på en mattelektion, funderandes på tillvaron. What happens? BEAT happens. In english sadly, tyvärr ingen översättning då dessa ord tillsammans inte funkar på svenska. 
Tänk även på att radbyten, få punkter samt komman i detta fall är menade att ge en effekt i högläsning. 


     I lived through the mayhem of morning breath, the rotting of the pumped out corpses, drenched in unpersonal sweat after defiling the deity of human virtue.
     We sit, all of us, by the tables - eating toast and drinking coffee and feeling the shame of being, brought to you by Warnerbros C/o.
     Eyes avoid it's kin, giving attention to the fiddle of fingers instead, 
     foul words screaming through interlaced fingers, resting on tabletop of silence. Looking down at our own, we see our own cries, soaring out for our comrades & brothers & loved ones to see.

Profil: Anaïs Nin

     Här har vi henne, en av mina kära älskade förebilder. Anaïs Nin, född 1904 och levde det hårda livet som författare utan publik - liksom många andra. Hon försörjde sig på regelbunden specialbeställd erotik, erotik som hon inte kunde separera från sin egenartade poesi, hon levde på sina "vulgära" ord. Mest känd blev hon i slutändan för sina dagböcker och brevväxling med Henry Miller.
"And the day came when the risk to remain tight in a bud was more painful than the risk it took to blossom.”
Ett av världens vackraste citat är skrivet av just denna kvinna. Nedan följer ett utdrag ur hennes novell "Mathilde" från boken "Venusdeltat".

     "Hon ville bli uppvaktad på ett mer intrikat sätt. Det var ett mönster som bestämts av hennes första kärleksäventyr när hon var sexton.
     En dag hade en i Paris mycket känd författare kommit in i hennes butik. Men det var inte en hatt han sökte. Han frågade om hon sålde ett slags självlysande blommor han hade hört talas om, blommor som lyste i mörkret. Han sade att han ville köpa dem åt en kvinna som lyste i mörkret. Han sade att han kunde svära på att hennes hy var självlysande där hon satt i den mörka logen när han bjöd henne till teatern. Hennes hud lyste som snäckskal med en rosa lyster, sade han, och nu ville han köpa några självlysande blommor som hon kunde bära i håret.
     Mathilde hade inga sådana blommor, men så snart som mannen gått ställde hon sig framför spegeln och betraktade sig själv. Det var just en sådan känsla hon själv ville inspirera hos en man. Kunde hon det? Hennes glöd var inte av det slaget. Hon var mer eld än stilla ljus. Hennes ögon var lysande mörkblå. Hennes hår var blondblekt, men det hade en anstrykning av koppar. Också hennes hud gick i kopparton, och den var inte alls genomskinlig. Hennes kropp var fast och fyllig, och trots att hon inte bar korsett hade hon samma linjer som en snörd kvinna, och hennes rygg var lätt böjd bakåt så att brösten och stjärten lyftes.
     Mannen hade kommit tillbaka. Men den här gången var det inte för att köpa någonting. Han stod och såg på henne, och hans vackert skulpterade ansikte log medan han med en elegant ritual tände en cigarett och sade: "den här gången kom jag bara för att träffa dig."
     Mathildes hjärta slog snabbt och hon kände att det var det här ögonblicket hon hade väntat på i åratal. Hon reste sig nästan på tå för att höra resten av vad han sade. Hon kände sig som en självlysande kvinna i en mörk loge som tog emot en bukett lysande blommor. Men allt den elegante gråhårige författaren yttrade med sin aristokratiska röst var: "Så snart jag såg dig styvnade den i byxorna på mig.""