torsdag 18 oktober 2012

Dikt: Saknad

Han lämnade många minnen efter sig
upptåg och lek, den ena historien efter den andra
en av de kortare liven, men begråtet tusenfalt.
Man minns, en som ännu inte lärt sig hata,
som såg världen i ständigt solsken.
Man tänker, antar att han fick leva lyckligt,
om än alltför lite.
Tårar faller för sonen, brodern, vännen, barnet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar