Skriven av August Strindberg. Samtal mellan Diktaren och Indras Dotter. Indras dotter var gudomlig och gick ner på jorden för att möta människorna.
-"Säg dock, innan du går: vad led du mest av, härnere?"
-"Av - att vara till; att känna min syn försvagad av ett öga, min hörsel förslöad av ett öra, och min tanke, min luftiga ljusa tanke bunden i fettslyngors labyrinter."
Jag känner mig lite högmodig som säger det, som identifierar mig med en gudadotter, men jag tycker mig förstå vad hon menar, att vår värld inte räcker till för all potential som finns. Att det kan kännas som att det finns så mycket dolt, så mycket man inte kan se eller höra, bara förnimma om man verkligen försöker. En typ av högre existens. Livet känns som att vi spelar teater utan manus och utan tillträde bakom kulisserna, men ändå vet vi att de är där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar