Kommer inte ihåg, hur, var, när
vi blev så underbart beroende.
Men jag minns hur syret plötsligt
förändrades, blev synligt.
Jag andas in, dig
varje utandning, en suck.
Känner kroppen brista, sinnet brista
som vågen slår mot strandkanten.
Gränsen mellan kärlek och galenskap (Den omorgsfullt dragna gränsen)
är obefintlig, lätt att förväxla (är obefintlig, suddas ut av vattnet)
Jag brister, om och om igen
i takt med mina andetag.
(Skriven 18 oktober 2012)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar