Dikt: I ett låst rum

Han viskar "hej" i mitt öra
och trycker sina läppar mot min tinning.
Mina händer på hans midja, på hans överarmar.
Känner hur han känns.
Hans hud mot min, det bränns.
Det är gånger då någon av oss saknat den andra
 - mer än vanligt.
Och ju fler gånger vi ses
desto oftare har vi hunnit sakna.


Det är hans läppar mot mina och mina fingrar i hans hår.

Vått mellan mina lår.

Det är hans händer på min ländrygg och min tunga mot hans.

Så nära att man ser varje ögonfrans.

Det är mina svaga knän och hans stön i min mun.

En ljuv avgrund.

Det är hans dimmiga och halvslutna ögon och mina snabba andetag.

Behag. Ett skamset förslag.

Det är min hand på hans kön och hans långa pianofingrar i mig.
Det är hjärtklappning och kramp.
Det är ett skälvande andetag och tappad balans.
Det är en blottad hals.
Men ingen attack, utan en dans.
Det är, till sist, mina känslor,
ourskiljbara från hans.